..när logiken säger en sak men viljan en annan..?

Har nästa uppgift framför mig nu, en ny uppsats som grundar sig på förra föreläsningen och en 45 sidors rapport. För det första var det en som föreläste som jobbar som ett av de jobben man formas till på denna utbildningen och det jobbet finns i stort sett inte idag. Hon var sitt eget företag och ahde avrit i branchen i 20 år och kunde en hel del dvs. Som jag skrev tidigare var det inget jobb som alls lockade mig på något plan. Så att veta att man lägger alla sina krafter på att läsa nåt som man tycker är mest ordbajs och flum och försöka tycka till om de när jag egnetligen inte orkar tycka något alls är pissesvårt. Och när man dessutom inte har ett klart och tydligt mål att "de är detta jag vill syssla med" hur sk aman då få energin?

Logiken säger att jag borde gå kvar eftersom jag inte har något annat "vettigt" att göra just nu och det låter ju väldans bra att läsa hållbar stadsutveckling med tanke på miljön och framtiden. Men...

Funderingar går till att söka ett whatever-jobb sålänge medans man söker serösa framtidsjobb också. Dock vet ju alla att de är lika svårt att få ett sånt i dagens läge och att det kan va ännu svårare när dom ser att man har en akademisk utbildning. Dom kommer ju förstå direkt att jag drar när jag får något bättre så varför ska dom lära upp mig? Nu när man har hört att ett jobb tyckte ens CV var någorlunda intresant får man en sån längtan att jobba att det är helt sjukt!

All den här funderan som jag lägger på detta tar verkligen också all min energi. Jag känner mig bara låst. vill inte mer. Vad hade ni gjort?
 
Mina gosisar härhemma hjälper mig dock att hålla humöret uppe litegrann iaf.